Ser ni mig?

 Inte ...

Ser ni mig inte? Den lilla flickan som sitter där på kanten av båthusbryggan ...

 med sina systrar och lekkamrater,

med var sin pinne med snöre, metkrok och mask ...

i hopp om att en och annan spigg ska nappa på ...

Känner ni doften ... doften av tjära, av havet, av bensin

och motorolja! Torkad fisk ...

Ser ni konservburken med vatten i ... i bästa fall en glasburk,

med fångade små fiskar ... lyckliga vi, som fick dem på kroken!

 

Ser ni där vi balanserar på stenarna, barfota ...

utan tillsyn och utan flytvästar!

 

Ser ni tidens tand ...

 

Ser ni vad bilden påminner om, jo, den tiden ...

DÅ för mera än ett halv sekel tillbaka!

Då var strandbyn en kär 'hållpunkt' bl.a. på sommarloven ...

där bodde vår mormor, vår moster, bor vår kusin

 ... och massor med kompisar 

:o)

 

 Här en bit till höger, på torra land i dag, ligger 'vår stora sten' ...

den som vi simmade runt, runt och vi ville aldrig sluta!

Hör ni glädjen och skratten ...

 

Borde få uppleva den känslan, den doften igen ...

och visst får man det ... bara att det inte blir av!

Åren går ... kanske en vacker dag ... ;)

 

Utsikten från hamnen en sen kväll nu i september!

Förstår ni känslan ....

Önskar Er alla en skön vecka!